1974. Åke Hyenstrand: Centralbygd &emdash; Randbygd

I Åke Hyenstrands avhandling Centralbygd &emdash; Randbygd finns ett kapitel 7.4. benämnt; HUSBYAR1 OCH STORHÖGAR. Han nämner i inledningen att flera forskare har noterat den geografiska närheten mellan vissa Husbyar och fasta fornlämningar t. ex. storhögar. Hyenstrand anknyter också till bl. a. Schücks, Steinnes, Palmes och Envalls arbeten, och eftersom Hyenstrands metod främst är ägnad att ge en datering av Husbyarna konstaterar han: "Deras ålder är omdiskuterad, och en generell datering till järnålder (Steinnes 1955, s. 222 ff.) torde inte vara allmänt accepterad."2 Hyenstrand gör en genomgång av Husbyarna i Mälarlandskapen och sätter dem i samband med de fasta fornlämningarna där samt ger synpunkter på deras topografiska lägen. Uppgifterna om fornlämningstalen har Hyenstrand tagit ur fornlämningsregistret. Han har därvid tagit upp till särskild granskning högar med en diameter av minst 20 m. Högar med en diameter överstigande 30 m kallar han kungshögar och högar 20-29 m storhögar.3

Hyenstrand går sedan systematiskt igenom Husbyar och fornlämningar i de uppländska folklanden samt i Västmanland och Södermanland. Vid sin framställning om Husbyarna använder Hyenstrand påfallande ofta begreppet "strategisk" och "kommunikationsmässigt strategisk". Härvid avses oftast närläget till segelbart vatten, men även sambandet med rullstensåsar uppmärksammas.

När Hyenstrand kommer till Mälarlandskapet Västmanland konstaterar han: "Inom Västmanland finns ingen helt klar och otvetydig Husby."4 Däremot är Västmanland rikt på fasta fornlämningar. Här finns några av de allra största kungshögarna i Mälardalen, som den berömda Anundshögen med 60 m i bottendiameter och Östens hög, också ca 60 m i diameter, samt Blotsvens hög, 30 m. Tillsammanstaget finns åtta av Mälardalens 46 kungshögar i Västmanland.

I sin sammanfattning betonar Hyenstrand att endast ett fåtal av de stora gravhögarna har undersökts, men att de undersökningar som gjorts visar en klar tendens till yngre järnålder.5 Beträffande Husbyarna har ca 1/4 samband med kungshögar6 och ytterligare några med storhögar. Fornlämningstal och kungshögar ger alltså inte någon enhetlig datering av Husbyarna. En del Husbyar ger ett "ålderdomligt" intryck utifrån höga fornlämningstal medan andra saknar fornlämningar eller har mycket låga fornlämningstal. Av den senare kategorin lägger man särskilt märke till Vaksala vid Gamla Uppsala.7 Att Gamla Uppsala nämns i detta sammanhang förefaller först märkligt med tanke på de kända "Uppsala högar" och kyrkan som anses markera platsen för det av Adam av Bremen omtalade templet för Odin, Tor och Frej och med den gyllene kedjan. Men beträffande Husbyn skriver Hyenstrand: "Den närbelägna Husbyn, en mindre enhet ca 1,5 km norr om kyrkan, ger ett sekundärt intryck och saknar gravfält".8

Även för de fornlämningsfattiga Husbyarna gäller emellertid att de ligger på kommunikationsmässigt strategiska platser. Hyenstrand gör en jämförelse med Tunaortena9 och finner då att Husbyarna ger ett "aggressivare" intryck. "Medan Tuna-namnen kan direkt sammanställas med hundaret och dess uppbyggnad ger Husbyarna ett centraldirigerat intryck.10 Tunaorterna har centralt läge i bygd, medan Husbyarna har en dragning mot hundarets gränser. Av de undersökta objekten är det kungshögarna som har den jämnaste fördelningen över hundaren. "Denna typ av fornlämningar kan därför sägas ha en jämn fördelning över hela järnåldersbygden i Mälarlandskapen, således även över det "Husbylösa" Västmanland."11

Hyenstrand avslutar sitt kapitel om Husbyar och storhögar genom att ställa upp en hypotes; Kungs- och storhögarna återspeglar ett äldre samhälle. Tuna- och Husbyarna har fått samband med dessa eftersom varje makthavare strävat efter samma strategiska positioner. "Tuna är en institution som ingår i hundarets inre uppbyggnad, Husbyinstitutionen har lagts ovanpå."12


1Hyenstrand använder genomgående skrivformen Husby, inte husaby, och med stor bokstav även då ordet används appellativt. För att inte orsaka förvirring vid citaten använder jag också i detta avsnitt denna skrivform.

2Å. Hyenstrand: Centralbygd - Randbygd, sid. 103.

3Hyenstrand framhåller att termerna är rent tekniska och att de inte avser att indikera några kungagravar resp. stormannagravar.

4Å. Hyenstrand: Centralbygd - Randbygd, sid. 109. Schück hade dock funnit två husabyar i Västmanland.

5Å. Hyenstrand: Centralbygd - Randbygd, sid. 115.

6Å. Hyenstrand: Centralbygd - Randbygd, sid. 118.

7Å. Hyenstrand: Centralbygd - Randbygd, sid. 117 -118.

8Å. Hyenstrand: Centrlabygd - Randbygd, sid. 107.

9Hyenstrand har i ett tidigare kapitel granskat Tunaortena. Han har därvid sammanfattningsvis daterat dem "äldre än den kristna församlingsbildningen". sid. 103.

10Å. Hyenstrand: Centralbygd - Randbygd, sid. 118.

11Å. Hyenstrand: Centralbygd - Randbygd, sid. 118.

12Å. Hyenstrand: Centralbygd - Randbygd, sid. 118.