1973 Gunnar Hellberg: Husaby, Bo och Bosgård

Gunnar Hellbergs "Husaby, Bo och Bosgård" är en opublicerad uppsats, framlagd vid ett uppsatsseminarium i Uppsala den 16 april 1973. Den är godkänd för 3 1/2 betyg av professor Sven A. Nilsson.

Hellberg anger som sin avsikt att undersöka vilken betydelse de medeltida Husaby-gårdarna kan ha haft i Sverige och i anslutning därtill även undersöka Bo och Bosgårdar.

Vid sin genomgång av forskningsläget använder sig Hellberg till stor del av det material som vi i de tidigare kapitlen har tagit del av, men han gör en del kommentarer som kan vara värda att titta närmare på. Han utgår som alla andra från H Schück, och han är också som alla andra kritisk. Han menar att Schück i många stycken har pressat sina tolkningarna för hårt. Även Steinnes får del av kritiken. Hellberg menar att Steinnes alltför hårt drivit tesen att husabyarna placerats i de stråk där fiender kunde tänkas dra fram. Han menar att det borde funnit goda möjligheter att kringgå dessa husabyar i t. ex. Östergötland där det fanns ett stort antal alternativa vägar. Hellbergs kommentar till den tidigaste landsindelningen är intressant. Han skriver: "I Svealand skedde en övergång från hundares- till häradsindelning, vilken torde ha ägt rum i samband med den första landslagens tillkomst. Kungen skulle enligt landslagen utnämna häradshövding även i Svealand. Någon "hundareshövding" hade aldrig funnits, varför hundaret ändrade namn och kallades härad."¹ Innebörden i det som här sägs måste vara att kungen i Svealand införde samma system som han redan hade "hemma" i Götaland.

Innan Hellberg börjar granska husabyarna, landskap för landskap, finner han skäl att fråga sig om det över huvud taget finns belagt något "husaby-begrepp". Ja, i Hälsingelagen och i Dalalagen används ordet husaby appellativt, men Hellberg kommenterar: "Det kan synas anmärkningsvärt att endast de två "yngsta", som självständiga förvaltningsdistrikt senast organiserade områdena använder husaby-begreppet. Tiden för de olika landskapslagarnas nedtecknande kan här knappast ha haft någon inverkan, då husaby-begreppet med största sannolikhet funnits i vart fall sedan vikingatiden."² Hellberg tycks vilja visa att husaby-begreppet inte är yngre än de äldsta landskapslagarna, utan snarare att de redan då hade spelat ut sin roll i de centrala bygderna i Svea- och Götaland. Han anger 1200-talet som avvecklingsperioden för husabyorganisationen och nämner att kungliga godsöverlåtelser finns belagda redan från 1100-talet.³ Husabyorganisationen ersattes av det pansrade rytteriet och slottslänen, och i Magnus Erikssons landslag nämns icke husabyar.

När Hellberg kommer till avsnittet om Bo och Bosgårdar får han stora problem. Någon litteratur liknande den om husabyar finns inte beträffande Bo och Bosgårdar, och Hellberg gör inte heller något mera ambitiöst försök att knyta samman begreppen.⁴ Han fullföljer emellertid uppsatsens titel och ger sig i kast med svårigheterna. Han finner därvid en sådan mängd betydelser av, och sammansättningar med "bo" att han helt enkelt konstaterar: "För att "hyfsa ekvationen" har jag endast tagit med de orter som i OAU:s medeltidsregister redovisas som Bo eller Bo(s)gård(en)."⁵ Den uppräkning och redovisning som sedan följer adderar inte mycket till svaren på våra frågor om husabyarna och om ett eventuellt samband bosgård - husaby.⁶

I sin sammanfattande tolkning av det material som framlagts överensstämmer Hellbergs synpunkter i allt väsentligt med vad övriga kritiker av H Schüts har sagt. Hans formuleringar är emellertid på ett par ställen så drastiska att jag inte kan avhålla mig från att citera: "Härtill kommer att av de 13 husabyarna 10 st är belägna i den del av Södermanland som geografiskt kan hänföras tilll begreppet Mälar-dalen. Detta menar jag tyder på att Husabyarna i Södermanland haft sin huvudsakliga betydelse inom andra områden än de rent organisatoriska..."⁷ , och ifråga om Östergötland: "...åtta (möjligen nio) Husabyar är geografiskt så fördelade att fem (sex) ligger inom en cirkel med 18 kilometers radie från Söderköping."⁸ När han sen kommer till de smålänska husabyarna blir han särskilt intressant. "Det är tveksamt om man bör, på sätt som H Schück och Steinnes tillämpar, söka tvinga in de medeltida Husabyarna i rikets huvuddel i en tänkt Husaby-organisation, administrativt-ekonomisk resp. försvarsteknisk. Jag menar att Husabyarna kan ha haft väsentligt olika uppgifter i olika delar av riket. Det kan också finnas Husabyar utan särskilt markerad uppgift."⁹ Och slutligen i fråga om Dalarna. "Tredingscentra skulle ha legat i Husaby, Tuna och Kopparberget ("a Falune"). Här bör beaktas att även orter med annat namn än Husaby kunnat fungera som centralorter i hundarestredingar."¹⁰

Hellberg avslutar sin uppsats med en statistisk bearbetning där han bl. a. illustrerar de geografiska avstånden mellan husabyar, sockenkyrka, vattenled samt tingställe. Att det fanns ett positivt samband mellan husabyar och vattenleder var väntat, men Hellberg finner de två övriga resultaten överraskande.

Något positivt samband husaby - tingställe kan inte utläsas. Snarare kan man fråga sig om inte sambandet är negativt.¹¹

Sambandet husaby - sockenkyrka är överraskande positivt. 3/4 av alla husabyar har legat inom 2 km från sin sockenkyrka.¹² I Östergötland, där enligt Östgötalagen det var konungen som gav tillstånd till kyrkbygge, ligger samtliga Husabyar utom en inom 1300 m från kyrkan.¹³

²Hellberg: Husaby, Bo och Bosgård, sid. 10-11

³Så tidiga husaby-överlåtelser finns dock ej belagda, men 1233 innehade nunnorna i Vårfruberga ett Husaby.

⁴Han nämner den kända boindelningen i Västergötland och en eventuell sådan i Östergötland. Han citerar G Franzén (Vikbolandets by- och gårdsnamn. Uppsala 1937), som menar att bosgårdarna kan ha varit ecklesiastika fogdegårdar.

⁵G. Hellberg. Husaby, Bo och Bosgård, sid. 32.

⁶Kanske skulle en brett upplagd undersökning om "bo" kopplad till den mängd jord i kronans ägo, som kan konstateras vid en så tidig tidpunkt som möjligt ge en intressant aspekt på vad som kan ha varit medeltidskungarna maktbas.

⁷G. Hellberg: Husaby, Bo och Bosgård, sid. 43.

⁸G. Hellberg: Husaby, Bo och Bosgård, sid. 44.

⁹G. Hellberg: Husaby, Bo och Bosgård, sid. 45.

¹⁰G. Hellberg: Husaby, Bo och Bosgård, sid.46.

¹¹För Gränna exempelvis ligger den gamla tingsplatsen vid Reaby 6 km söderut, medan kyrkan låg på, eller närmaste granne med husabyn.
På Visingsö låg en trolig tingsplats vid Avlösa 3 km norr om husabyn, medan S:t Laurentii kapell låg på husabyns mark.

¹²G. Hellberg: Husaby, Bo och Bosgård, sid. 48.

¹³I landskapslagarna finns det noga reglerat vem som gav tillstånd till kyrkbygge och även hur prästen skulle få sitt underhåll. Däremot finns det inte ett ord om hur kyrkan skulle få sin jord. Var detta möjligen så självklart att det inte behövde utsägas?